Resrutt

Preliminär resrutt

Om valresultatet

För det första är jag faktiskt nästan lättad över resultatet - att vi inte fick upp mot 14% av rösterna som Junilistan fick i förra valet. Låt mig klargöra varför.

I förra valet fick Junilistan sympatiröster p.g.a. uteslutandet från TV-debatterna. De fick röster bara för att de var emot EU. De som röstade på partiet tror jag knappast visste vad de egentligen röstade på för parti. De var tillfälliga väljare, dragna till ett högst tillfälligt fenomen.

Piratpartiets väljare tror jag alla vet vad de röstade för. Vårt namn intresserar folk - men de många som först bestämmer sig i vallokalen chansar knappast på ett parti som kallar sig för Pirater. Detta då det nog ser partiet som en smula oseriöst. Våra väljare har valt oss trots vårt namn - inte tack vare det. De har gjort ett medvetet val och röstat efter kunskap och inte efter rena gissningar. Vi har "vunnit" valet trots vårt namn, så att säga.

Därav vet jag att vi i Riskdagsvalet kommer nå framgång. Partiets bärs fram av tusentals aktiva medlemmar, med ett engagemang av sällan skådat slag. De som röstar Pirat vet vad de röstar för, och är inte de som velar när det väl blir riksdagsval. De är medvetna om vad vi står för, och varför vår kunskaps- och informationspolitik är grundläggande för vårt framtida demokratiska Sverige.

Jag är glad att vi inte gick upp som en sol i detta val. För det var det som sänkte Junilistan.
Piratpartiet är här för att stanna.

Yttrandefriheten stryps sakta

En artikel i Aftonbladet berättar om en bloggare som efter att ha kallat en minister för lögnare blev åtalad. Detta skedde såklart i den demokratimördande landet Frankrike. Öppen kritik av landets ledning leder till rättsliga efterspel. Yttrandefriheten stryps - sakta men säkert.

Det här, kära vänner, är hemskt oroväckande. Om det är nu är sant.

Läs http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5320788.ab

och http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5321139.ab

Usch...

Engström i DN

Attans, jag missade just chatten med Christian Engström i DN, men här är adressen till den i alla fall: http://www.dn.se/nyheter/chattar/2.1254

Sen en artikel också, som grädde på moset: http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/piraterna-seglar-i-medvind-mot-bryssel-1.882480

Trevligt med uppvaktning, och viktigt inför valet som närmar sig med stormsteg.

Replik på utspel om PP från MP

Jo, det blev en del reaktioner efter denna artikel http://norran.se/asikter/debattartiklar/article294450.ece

Bland annat jag har starka åsikter om detta, och jag gick tillsammans med Amelia Andersdotter ut med en replik som kan ses här: http://norran.se/asikter/repliker/article296383.ece

Sedan visade det sig att även Snild Dolkow har fått en replik publicerad, som belyser problemet ur en liten annan synvinkel och är ganska mycket snällare än min och Amelias replik: http://norran.se/asikter/repliker/article296676.ece

Kul, detta. Att Miljöpartiet hävdar att vi är onödiga, och att man lika gärna kan rösta på dem. Jag skulle vilja replikera med att hävda ett antal saker.

1. Miljöpartiet kan aldrig sätta integritets- och immaterialrättsfrågorna högst upp på agendan. Med en röst på MP vet du tyvärr att de frågorna om nödvändigt kan komma att kompromissas bort. Vi får väl t.ex. se om MP ger upp sina intentioner om integritet när ett tätare rött samarbete inleds. Kommer Socialdemokraterna acceptera MPs åsikter? Såvitt jag vet rösta S _för_ datalagringsdirektivet i Europaparlamentet.

2. Somliga hävdar att MP ju röstade mot både Ipred och FRA, och att man därför lika gärna kan rösta på dem som på Piratpartiet. MP röstade mot dessa förslag, ja, men spelade det verkligen någon roll? Kan man till och med drista sig till att hävda att man var mot förslagen rent för att ta billiga politiska poäng? Hur som helst hade resultatet om de röstade ja varit exakt likadant - de båda lagarna röstades genom. Vi lär oss av detta av MP måhända ibland tar integritetsvänliga ställningstaganden. Är det någon som tror det räcker? Att bara ta ställning till uppkomna förslag och på så sätt tro att man gör en skillnad som litet parti? Det räcker inte.

Piratpartiet skulle å andra sidan vara med och utforma dessa lagar, driva på avvecklingen av befintliga integritetskränkande lagar och fungera som inre ögon och öron för de tusentals aktivister som driver på vad vi kallar Piratpartiet. I Europaparlamentet kommer Piratpartiet aktivt förhandla, diskutera och föra fram åsikter födda av vanliga medborgare som är trötta på att se sina mänskliga rättigheter kränkta. Detta på ett sätt Miljöpartiet varken har ambitioner till, åtminstone inte inom integritetsområden, eller har möjligheter till. Vi kommer kompromisslöst köra upp våra åsikter i arslet på stofilerna i EU-parlamentet tills de börjar lyssna. Då kan vi föra samtal.

3. Vissa hävdar att Carl Schlyter just är en väldigt "piratvänlig" parlamentariker. Och att man därför bör rösta in honom istället för en pirat, då han även har åsikter i andra frågor. Men för det första: Så länge MP får över 4% kommer Schlyter in. Får de över 5% går alla röster på honom till någon annan. Så vill du verkligen se Schlyter i parlamentet... oroa dig inte, han kommer in. För det andra: Är det bäst att rösta på en pionjärisk ensamvarg som varken har partiet eller en organiserad bloggosfär bakom sig eller en uppbackad kanditat med båda de senare delarna i ryggen? Vars ligger den största garatin att integritets- och immaterialrättsfrågorna tas på allvar? Vilka tror du att du kan lita mest på, vem tror du bäst kan driva frågan om grundläggande demokratiska rättigheter? En tunga tillhörande en ack så ambitiös enstöring eller en tunga talandes med 47000 engagerades röst? Schlyter är ensam, och en högriskchansning. Piratpartiet är ett säkert kort - där du alltid vet vad du får vad gäller vad som borde vara självklara rättigheter. För den delen, stödjer du Schlyter stödjer du MP. Röstar du istället piratlila stödjer du kampen för en öppen demokrati. Vilka känner du behövs mest?

4. Miljöpartiet är ett vänstervridet parti, och som sådant skulle de aldrig få min röst vad gäller integritetspolitik. Just därför att jag faktiskt tycker det är viktigare att blocköverskridande frågor gällande bl.a. vårt privatliv lyfts fram än de "sista decimalerna i välfärdssystemet". Sen vill nog knappast en högerorienterad integritetsvän rösta fram ett vänsterparti.

5. För den delen har MP en vänsterstämpel på all sin politik, även så integritetspolitiken. Vi som bara vill ha ren, ofärgad, rå och rak integritetspolitik vill därför rösta pirat. Helt enkelt för objektivitets skull, för att vi inte ska låta politiska färger påverka hur vi driver frågan om mänskliga rättigheter.

6. Miljöarbete förutsätter demokrati. Det politiska sättet att jobba med miljö förutsätter att det är folket som röstar och gör det för sitt eget bästa och sin egen vilja. Börjar vi tappa greppet om demokratin, och låta miljöpolitiken bli ett statiskt faktum, kommer miljöarbetet aldrig fortsätta att utvecklas och förändras - vilket är nödvändigt för dess framgång! Detta vill jag gärna återkomma till vid senare tillfälle: vikten av att ha en demokrati, speciellt ur miljösynpunkt.

Sammanfattningvis: Vill du ha integritet, yttrande- och åsiktsfrihet, privatliv, ett levande internet... så tro inte på vackra ord och visor från mossvuxna stofiler. Rösta på något du litar på: pirat. Lila. Så enkelt är det.

Lars Gustafsson Piratpartist

Författare som insett den fina med att dela med sig av kultur, som har modet att erkänna sitt stöd för ett parti som ger upprörda känslor hos många av hans kollegor. Härligt att se.

http://larsgustafssonblog.blogspot.com/2009/05/att-prygla-alvens-stigande-vattenom.html

Datalagringsdirektiv

Här kommer datalagringsdirektiv, tjollahopp tjollahej...

http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-kommissionen-stammer-sverige-for-utebliven-datalagring-1.873947

Att de inte vill implementera direktivet "pga att det är integritetskränkande", som de hävdar... Ja, den meningen förstår jag faktiskt inte ens. Kan någon förklara?

Jag kan inte se någon annan anledning för den sittande regeringen att vänta med att implementera datalagringdirektivet än den de ödesdigra resultat det kan få för EU-valet. De vågar helt enkelt inte låta lagen träda i kraft. Men vänta så ska ni se, så snart hypen kring EU-valet har lagt sig kommer lagen komma som ett brev på posten. Så står Sverige, hållandes vår bräckliga demokrati i handen, med skägget i brevlådan.

Om fildelning i Norran

Fick denna debattartikel publicerad i Norrans papperstidning idag - härligt!

Problemet är producenternas

Annons

Dagens fildelningsdebatt cirkulerar mycket kring frågeställningen: ”Hur ska vi kunna samexistera med media, musik- och filmindustrin med ett fritt internet?” Artister, författare och journalister kan inte se hur de ska kunna övergå från en upphovsrättsbaserad monokultur till en internetbaserad fildelningskultur och fortfarande tjäna sitt levebröd.

Vi borde se positivt på den förändring vi står inför. Därför att a) den humanitära kostnaden för att bibehålla en omfattande upphovsrätt med fildelningsförbud är för hög, b) producenter måste kunna anpassa sig efter nya konsumtionsmönster samt c) efterfrågan på och viljan att betala för musik, film, böcker och dylikt ökar då konsumtionen flyttas över till internet.

Fildelning är en viktig del av vår demokrati och en ytterst personlig kommunikation privatpersoner emellan. För att stoppa den krävs ett övervakningssystem där vår integritet i att kommunicera kränks. I stället för att se fildelare, som delar med sig av upphovsrättsskyddat material, som fiender borde vi undra varför de egentligen fildelar – är det för att de aldrig kan tänka sig att ge pengar till sin favoritartist, eller för att fildelning erbjuder en omåttlig, unik frihet i delandet och skapandet av kultur?

Skivförsäljningen som fenomen är inne i en nedåtgående trend. Våra kulturvanor blir allt mer internetbaserade. I stället för att med ohållbara integritetskränkande åtgärder motverka fildelning borde producenterna täppa till det försäljningsglapp som nu uppstått. Detta genom att anpassa sig till kundernas konsumtionsmönster.

Att gå över till en internetbaserad försäljning och laglig fildelning kommer leda till en kulturspridning av sällan skådat mått. Som ett resultat tar fler del av exempelvis filmer, låtar, böcker och artiklar, vilket i sin tur ger större inkomster för de som så önskar. Internet erbjuder ett smörgåsbord av möjligheter åt kulturvärlden, som entreprenörer med uppfinningsrikedom kommer att kunna utnyttja.

Ur ett kapitalistiskt perspektiv handlar fildelningsfrågan om konsumenter och producenter av kultur. Klarar inte producenterna av att möta våra behov och vår efterfrågan är det ett problem som ligger i deras händer. Huruvida kultur är en konsumtionsprodukt eller inte är sedan en helt annan fråga.

Johan Lundström

vice kommunledare Piratpartiet Skellefteå

Lobbyism

Såg just en väldigt intressant debatt om lobbyism på: http://www.youtube.com/watch?v=ueWYxYeQGx0&feature=PlayList&p=D17E6BC6B15D95CA&index=1

Det är, som Gunnar Hökmark (m) visar på, lätt att gömma sig bakom argumentet om öppenhet och demokrati. Det är väldigt viktigt att ta bort propagandaelementet, alltså att göra så att den enda makt lobbyisterna har är att ge sin syn på saken. Men, då är det även viktigt att göra det möjligt för parlamentariker att lyssna på de olika synsätten. Vad Hökmark missar är att det han håller på med är ett jobb, ingen fritidssyssla som vilken annan. Han bör inte förvänta sig att han ska få total frihet i vem han vill lyssna på, då detta endast kommer leda till en konflikt mellan de som önskar bli lyssnade på. Vår dag har ett begränsat antal timmar, sista gången jag kollade var det 24 st. Den tid han väljer att sätta på olika intressen beror knappast på vem han borde lyssna på för den mest mångsidiga informationen, utan istället om vem som har makt (=pengar) nog att få honom att lyssna. Money talks.

Sedan är det otroligt naivt att stå och säga att man själv alltid är neutral, och alltid lyssnar på alla sidor. Det finns inget exakt objektivt, och jag tror inte att Eu-parlamentariker kan vara objektiva. De lyssnar alltid, till lobbyisterna, bakom ett filter som är deras egna erfarenheter och deras personlighet. Därför kan de inte hävda att de är totalt objektiva när de väljer ut den information de önskar lyssna på. Vore vi totalt objektiva skulle vi kunna skåda vilken information som kommer från vilket håll, men eftersom vi aldrig är det... Kan vi aldrig hävda att vi vet precis vars all information står i förhållande till en slags mittpunkt kallad "objektivitet".

Vi bör ge mycket större möjligheter för "mindre" intressen att få sin röst hörd. För utan stöd kommer deras röster dränkas totalt i den kapitalistiska andan som råder i Eu-politiken. Det bör göras öppet precis vilka personer som varje parlamentariker väljer att träffa, för att lättare kunna synliggöra den påverkan som de olika intresserna har på hur parlamentarikern röstar. Det är inte ett steg för att minska parlamentarikernas integritet, det ska istället fungera för att öka öppenheten och transparensen i EU:s politik. Kom ihåg att detta endast gäller då parlamentarikerna gör sitt jobb.

Självklart är det att om vi anser att de företag med mest pengar bör ha chans att påverka mest, bör vi behålla det nuvaranda systemet. Vi bör fundera över de alternativa kriterier som finns för vilka vi bör lyssna på, förutom kriteriet "pengar". Det sjuka är att jag inte ens kan komma på något annat väl fungerade system - antingen är även jag så indoktrinerad med kapitalism att jag inte ser annat eller så är systemet uppbyggt så att inga andra kriterier finns tillgängliga. Och det är sent nu. Men hjälp mig gärna...

Beroende på alternativa kriterier bör vi sedan se till att dessa kriterier också tillgodoses och får sin röst hörd, genom t.ex. kvotering om lobbyplatser.

Vi bör upprätta hjälpmedel som stöttar Eu-parlamentarikerna, verktyg som hjälper dem att fatta korrekta beslut sprungna ur ett objektivt faktainsamlande. Att släppa remmarna löst helt skulle kanske fungera för en 10%, mentalt starka eller intelligenta nog att veta bättre än att låta sig manipuleras, men det skulle stjälpa de resterande 90% som i olika grad inte kan låta bli att lyssna ensidigt på de som har mest pengar. Vi bör inrätta ett system som hjälper parlamentariker, något vi knappast gör genom att behålla vad jag kallar lobbyinganarki. Exakt vilka verktyg detta innefattar är sedan såklart en diskussion, men den måste fås igång. Och som är idag... verkar inte ens diskussionen aktuell för oss godtrogna och dumma svenskar.

Precis lika blåögt som det är att försvara Ipred med att "våra politiker ser ju alltid vårt bästa, de skulle aldrig utnyttja systemet", är det att försvara lobbyinganarkism med att "våra politiker har ju alltid vårt bästa för ögonen, använder alltid informationen till att se mer objektivt på saker och ting och behöver därför inte följa under några regler". Bygger vi upp ett system där det är möjligt för hjärndöda rötägg till politiker att manipuleras av lobbyister, eller som i Ipred fallet missbruka sin makt, kommer detta att ske. För det finns rötägg, och det finns ingen som är totalt objektiv. Ingen som är helt fri från kosingkåthetens klor.

Face it.

NTS

Om RFID chip implant: Kolla upp Katherine Albrecht

Om the cashless society: The antiterrorist, http://www.youtube.com/watch?v=fxnKxxpGvwA

Om blind lydnad: http://www.youtube.com/watch?v=ptFR71tk9ss&feature=related

Vi lever i en illusion, och det är dags att vakna.

Pengar, igen

Nej, okej, det blev inte riktigt rätt. Eller snarare, låt mig förtydliga. Pengar måste alltså finnas i balans. Detta kan lätt tolkas till att balansen går att snedvrida, skapandes vinnare respektive förlorare. Alltså konkurrenssamhälle. Som vi har. Nej, så är det inte. Pengar är en illusion. Balansen jag talar om är en balans i våra sinnen, inte i "rena pengar". Pengar är blott ett svepskäl för oss att slippa hjälpa andra människor. Det är bara en medicin som lindrar symptomet medkänsla. Detta gör det väldigt effektivt, det må sägas. Ger vi inget värde till pengar, kommer deras roll vara utspelad. De kommer bara vara de papperslappar med siffror på som de är.

Vilka är det som är kosingkåta? Jo, de som har mycket av dem. De får med pengar en ursäkt för att ha det bättre än alla andra - de kan säga "men titta på mina pengar, jag förtjänar att ha det så bra som jag har det, och därmed behöver jag faktiskt inte hjälpa alla andra tjockisar som inte utnyttjar de chanser de får". Problemet är att inte alla får samma chanser. Jag vill inte ha en kommunism. Jag vill att alla människor på hela jorden ska ha rätt till samma möjlighet att nå sina drömmar som de med pengar (=tex. jag) har. Alla ska absolut inte ha det likadant. Men alla ska ha en möjlighet till ett totalt, självständigt och heligt fritt val.

Halleluja, amen.

Pengar, pengar, pengar.

Ingen har nog av det. Alla vill ha mer, men ingen vill ha mindre. Desperat brölar både den offentliga sektorn och den privata om mer, mer mer. Får de inte det, kommer allt bli ett rent helvete (enligt dem själva). Pengar. Hur kommer det sig att vi har fått för oss att det inte finns nog med pengar? Hur kommer det sig att vi lever i illusionen att av pengar, liksom allt annat i livet, inte räcker till? Att vi måste slå ihjäl vår granne i konkurrens för att klara livhanken. Att vi alltid måste tävla och att det alltid kommer finnas vinnare och förlorare. Varför, o varför, har vi fått för oss något så absurbt? Vår värld måste verkligen vara hemsk, om vi verkligen tror på detta. Och det gör vi ju - annars skulle det inte vara så!

Det finns nog med kärlek i världen, nog med pengar, nog med glädje, nog med vänner, nog med mat, nog med säkerhet, nog med materiella ting. Ja, och det finns alltid så det räcker till och blir över. Detta är inget annat än en fråga om balans. Vi måste hitta en ekvivalenspunkt, både på indivuell och universell nivå. Att ta precis så mycket som vi verkligen behöver, precis så mycket som vi egentligen vill ha. Att lämna så mycket som möjligt åt så många som möjligt. Att ge, utan att behöva ge. Att ta, utan att roffa åt sig. Att handla med respekt. Respekt grundandes i en respekt för en själv.

Nej, ge inte mer resurser till vården. Ge inte mer pengar till polisen. Slösa inte mer kosing på kommunerna. Pengarna är varken roten till problemet eller lösningen. Roten till problemet ligger i vår inställning till pengar, och däri ligger även lösningen. Men i denna värld är alltid kortsiktig ekonomisk vinning framtidens recept, det som är bra för ekonomin tros vara bra för människan. Jag kan inte låta bli att anspela på fildelning, vilket är en aktivitet som idag utgör en av grundpelarna för möjliggörandet av kultur. Frågan om ekonomin lämnar jag osagd, då det faktiskt inte spelar någon roll. För det som är bra för kosingkåta grotttroll är inte bra dig och mig.

Det går inte att magiskt skapa mer pengar, med vilka vi kan rädda detta samhälle. Pengar är en balans, att ge till någon betyder att ta från någon. Lägg ner det här med pengar. Seriöst. Börja leva istället...

Om DME

DME - en klimatsmart dieselersättning?

I klimatkrisens spår förs debatter om vilket alternativt bränsle som bäst kan ersätta oljan. Vi verkar alltmer inse hur vårt oljeberoende inte är långsiktigt hållbart. DME (dimetyleter) har i vissa sammanhang framställts som det miljövänliga bränslet som ska ersätta dieseln. Men vilken roll kommer det att spela i utvecklingen mot ett hållbart samhälle?

Visioner om att kunna framställa DME, en restprodukt i pappersmassaverk, har funnits sedan 80-talets oljekris. Man kunde då nämligen framställa papper från inte mer än hälften av träet som anlände till verken. Ett stort ekonomiskt intresse fanns i att få användning för restprodukterna i papperstillverkning. Avsaknaden av nödvändiga kunskaper ledde dock till att visionerna ganska snart las på is. Än idag kan inte mer än hälften av träet utnyttjas till papperstillverkning, men däremot har vågade investeringar i ny teknik gjort själva framställandet av DME möjligt. I och med dagens klimatdebatt har intressenter trätt fram i rampljuset, en av de främsta med sitt säte i Piteå. Där påbörjar företaget Chemrec i juli byggandet av en anläggning för framställning av DME.

Strukturformel för dimetyleter, DME

Fördelen med bränslet är att dess ursprung är biomassa. Chemrec framställer det ur svartlut, en restprodukt från avkokning av cellulosa. Kemikalier och vatten tillsätts till lut, varvid en halvfärdig produkt erhålls. Denna skeppas sedan till Preems raffinaderi i Göteborg för slutprocessering. I och med träets klimatneutrala egenskaper orsakas de största utsläppen av växthusgaser just i samband med de långa transporterna av bränslet, innan det når sin slutdestination. Detta till trots är DME fortfarande att se som ett bättre alternativ än diesel, bensin och till och med etanol, då det inte konkurrerar med matproduktion.

Chemrec räknar med att i sinom tid kunna tillgodose 25 % av Sveriges behov av fordonsbränsle. Om Finland gjorde samma anpassningar skulle de enligt beräkningar kunna nå motsvarande siffror på 50%. Den internationella potentialen tros vara stor. Chemrec beräknar dock att först under andra kvartalet 2010 komma igång med syntetiseringen av DME, för att då producera 4 ton av bränslet per dag.

DME kommer troligtvis ekonomiskt kunna konkurrera med nuvarande bränslen. Man räknar med kostnader på ca 5 kronor per liter, dieselekvivalent. Däremot tillkommer en stor merkostnad för infrastrukturell uppbyggnad. Det energirika bränslet uppträder nämligen i gasform vid normaltryck. Följaktligen tillkommer både kostnader för tankställen att förbättra sin möjlighet till gashantering samt kostnader för fordonsindustrin i konstruktionen av DME-anpassade fordon. Exakt hur stora siffror det rör sig om är svårt att beräkna, och därav kan en viss försiktighet vara lämplig innan stora summor investeras i bränslet. Förespråkare hävdar dock att dessa kostnader är försumbara i jämförelse med nyttan av bränslet, både ur ett ekonomiskt och ekologiskt perspektiv.

Pål Börjesson, forskare i energi- och miljösystem vid Lunds universitet, säger följande om drivmedelsfrågan: ”Vi kommer nog att ha flera parallella system under lång tid. Olika förnybara drivmedel kommer hitta sina nischer, beroende på vilken typ av transporter det gäller och om det finns en lokal produktion av ett drivmedel i trakten”. Att leta efter endast ett fungerande bränsle för framtiden tycks enligt Börjesson vara ett ödslande av tid. DME kommer å andra sidan möjligtvis fungera som en del i strävandet mot en mer hållbar transportsektor.

Framtiden verkar sammanfattningsvis se ljus ut för Chemrec och DME. AB Volvo tänker driva en pilotfordonsflotta med bränslet, och möjligtvis kommer det sporra andra bolag till att även de våga ställa om. Tillverkat av överbliven biomassa bör DME, trots de nödvändiga infrastrukturella investeringarna och koldioxidutsläppen vid frakt av bränslet, kunna spela en viktig roll i fordonsindustrins nödvändiga omställning för framtiden. Detta är, så klart, under förutsättningarna att vågade investerare samt miljömedvetna konsumenter präglar DMEs framtid.

//Johan Lundström

Amöba? Hur, var, när, varför, vem, vad?

"Amöbor, Amoebozoa, är stor grupp (stam) av eukaryota organismer. Den har förut räknats till riket protister men räknas idag oftast som ett eget rike. Amöbor är encelliga organismer som har grupperats samman av praktiska skäl. Men en del av dem är inte alls närbesläktade. Gemensamt för amöborna är att cellen i något stadium har pseudopodier för rörelse och näringsupptagning. I klassifikation indelas amöborna i två överklasser, Actinopoda och Rhizopoda.

Vissa amöbor kan orsaka sjukdomar." Citerat från wikipedia.

Detta stackars små djur tycker jag förtjänar lite belysning. Därför har jag skrivit en dikt tillägnat dem, för att alltså lyfta upp dem i det bloggosfäriska ljuset.

Åh ljusets och mörkrets

din urstam är all

En svunnen tid, då livets ur sällsamt klämtade fram

du besegrade klumpheten och fastheten och slet dig lös

Så obetydlig, så obrydd, så oåtkomlig

vadan finns för dig, när allt det simpla runnit ur?

En del av dig är mig, en grupp i en ensam

Förskringra inte din tro, tappa inte ditt hopp

En gång vore du livets nav, idag blott en parantes.

Amöbor: Jag tycker i alla fall om er.