Nej, okej, det blev inte riktigt rätt. Eller snarare, låt mig förtydliga. Pengar måste alltså finnas i balans. Detta kan lätt tolkas till att balansen går att snedvrida, skapandes vinnare respektive förlorare. Alltså konkurrenssamhälle. Som vi har. Nej, så är det inte. Pengar är en illusion. Balansen jag talar om är en balans i våra sinnen, inte i "rena pengar". Pengar är blott ett svepskäl för oss att slippa hjälpa andra människor. Det är bara en medicin som lindrar symptomet medkänsla. Detta gör det väldigt effektivt, det må sägas. Ger vi inget värde till pengar, kommer deras roll vara utspelad. De kommer bara vara de papperslappar med siffror på som de är.
Vilka är det som är kosingkåta? Jo, de som har mycket av dem. De får med pengar en ursäkt för att ha det bättre än alla andra - de kan säga "men titta på mina pengar, jag förtjänar att ha det så bra som jag har det, och därmed behöver jag faktiskt inte hjälpa alla andra tjockisar som inte utnyttjar de chanser de får". Problemet är att inte alla får samma chanser. Jag vill inte ha en kommunism. Jag vill att alla människor på hela jorden ska ha rätt till samma möjlighet att nå sina drömmar som de med pengar (=tex. jag) har. Alla ska absolut inte ha det likadant. Men alla ska ha en möjlighet till ett totalt, självständigt och heligt fritt val.
Halleluja, amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar